Primeiro ele não queria dormir e agora ele está atrasado para a escola… hahaha. Nesse episódio Alfons fica se enrolando na hora de sair para o colégio – a boneca precisa de roupas, o carrinho precisa de uma roda, o livro com gravuras de animais é tão interessante, e o jornal que o pai lê tem um bombeiro na capa! Tudo é motivo para Alfons se entreter e perder a hora, deixando o pai bem zangado. Mas por fim tudo dá certo e quando o relógio bate às sete horas Alfons está pronto para sair. Mas e o pai?

*****

Raska på Alfons! av Gunilla Bergström

 

Här är Alfons Åberg. Han ska snart gå till dagis.

– Är du färdigt? ropar pappa från köket.

– Ja, det är bara tröjan kvar.

Titta! Där låg Lisas tröja med. Lisa är Alfons docka. Hon ska också klä sig, så klart.

– Alfons, kommer du? ropar pappa igen.

– Ja, jag ska bara… klä Lisa också – svarar Alfons.

Oj! Där var däcket till mercedesen som han har letat efter så länge. Det är jobbigt att sätta på däcket, Alfons måste pilla och pilla en lång stund innan det går.

– Alfons, kommer nu… klockan är mycket – ropar pappa från köket.

– Ja, jag ska bara… parkera mersan.

Å! Där ligger förresten den nya djurbocken…

– Alfons, kommer du inte snart? Maten är klar!

– Ja, vänta… jag ska bara tittar på ormar.

Pyton ormen är mysigt äckligt. Uj, hjälp!

– Alllfooonnns! ropar pappa från köket. Vad sysslar du med? Raska på nu då, gröten kallnar.

Oj vad synd att bocken är trasigt där! Precis tvärs över ormen. Det har inte pappa upptäcket än. Alfons tar tejp och den trubbiga saxen.

– Alfons, vad sysslar du med?

– Jaja, jag ska bara… ska bara laga en grej först.

Till slut kommer han lås och boksidan blir hel och fin igen. Vad var det mer han skulle…? Jo, visst, han skulle överraska pappa. Då blir pappa glad, tänker Alfons. Men nu är pappa arg där ut i köket.

– Alfons! Kom genast! Klockan är snart sju!

– Vänta, jag ska bara…

– Inga mer “ska bara”! ropar pappa strängt. Kom genast nu! 

Men Alfons kommer inte… utan han hämta tidningen. Så att pappa ska bli glad igen. Det är en stor bild på en brand utan på. Han ser en brandman mitt i röken. Alfons tittar… han ska bli brandman när han blir stor och då han ska inte vara rädd alls.

– Alfooons! För sista gången kom genast och ät!

– Ja visst! Jag skulle bara…

– Ska bara! Ska bara! Jag blir galen på ungar som “ska bara”… kom nu för sjuton gubbar!!

Och nu kommer Alfons. Tidningen ger han pappa.

– Tackar, säger pappa. Tänk att du kom ihåg den idag med. Det var busigt av dig. Varsågod, där är gröten.

Alfons leker att gröten är land, mjölken hav och lingönen båtar. Det kommer att vara massor med båtar. Alfons tar lingön burken för att ösa på mera båtar.

– Lek inte med maten!

– Aja, jag skulle bara… ta mera båtar.

Men pappa, han suckar och härmas:

– Ska bara, ska bara… tänk om du kunde raska på i stället!

Alfons kan raska sig! Titta så snabb han är… Och just då slår klockan sju!

– Pappa, jag är färdigt! ropar Alfons.

Men pappa kommer inte. En gång till ropar Alfons:

– Jar är färdigt! Klockan slog!

Vad tyst det är… tänk om pappa redan har gått? Utan att vänta på Alfons? Vad är pappa? Jo! I köket! Och läser tidningen fortfarande… fast Alfons är kläd och alldeles klar.

– Jajaja, jag kommer… jag ska bara läsa färdigt tidningen…

– Hihihi! Nu sa du! Det själv!

– Vilket?

– Jag ska bara, sa du – säger Alfons. Och leker arg och härmas: Jag blir galen, jämnt ska du bara!Kom nu, så går vi pappa!

–  Hahaha… Ja visst, ska vi gå! Vi ska bara… 

– Vaddå bara?

– Skrattar färdigt först!

Infelizmente, latinos tem uma fama de sempre estarem atrasados. Pra dizer que estamos em cima da hora usamos essa expressão aí do pai do Alfons (klockan är mycket). Suecos não gostam nem um pouco de esperar, e não acredite no “ingen fara” (sem problemas) deles quando você chega atrasado, esse é uma forma de ser simpático e deixar passar a primeira mancada. Já na segunda vez eles vão dizer que não é ok que você se atrase. A máxima é sempre raska på (apressar-se) e planejar tudo com antecedência para nunca se atrasar. Mas, às vezes o amigo Murphy anda de braços dados conosco um dia inteiro, e para estes casos eu recomendo sempre enviar um sms para a pessoa que te espera, mesmo que você vá chegar atrasado menos de cinco minutos. Um simples “jag är försent” resolve muita coisa.

Uma curiosidade: os sinos de uma igreja são chamados de ringklocka.

Uma das coisas que sempre me confundia no começo era essa coisa de heter, kallar e ropar. Em português costumamos dizer “o meu nome é” ou “eu me chamo”, e para esses casos você utiliza os dois primeiros exemplos. “Jag heter Maria Helena men du kan kalla mig för Maria”. O ato de chamar por alguém ou para explicar que estão me chamando, requisitando a minha presença  – ô fulano! vem cá – é com o verbo ropa que apareceu bastante no outro episódio do Alfons também.

Suecos em geral não gostam de palavrões. Apesar de algumas pessoas usarem com frequência e de estar bastante presente na linguagem coloquial, a utilização frequente de expressões como “jävlar”, “fita” ou “fan” ou mesmo palavrões em inglês não pega nada bem. Por isso (e até porque se trata de um livro infantil) o pai do Alfons usa um dos palavrões que eu acho mais engraçado daqui: dezessete. Sabe aquela história de porcaria? Eu não sei se alguém usava isso (ou era só lá em casa) mas se alguém ouvisse um “mas que porcaria!” irritado era sinal de que a coisa estava ficando preta. Aqui é a mesma coisa, mas com os números dezessete (sjuton) e mil (tjusen). Pensando bem, soa como palavrão mesmo! Outro “palavrão” que é aceitável é o fy, que dá para traduzir como um “nossa!”.

Fica a dica: i stället (ao invés de) falar merda (shit!) use um fyyyy… e não esqueça do biquinho!

Ps: No último post escrevi kissnödig errado! Isso é que dá não usar a pronúncia certa… apesar de perguntar para um nativo, a pessoa não me entendeu. E eu estava sem meu Joelcionário português/sueco! Já corrigi no post. Beijos!